Para en choklad med en silvergrå
Jag såg att jag fått en fråga om förväntade färger i en kull:
Om man parar en chokladhona LH med en silvergråbandad LH hane, och hanens föräldrar är rost lh och svart kh, vad blir ungarna troligtvis för färg?
Hela kullen blir ju långhår, då båda föräldrarna är det.
Silvergrå är en dominant gen likaså teckningen bandad, så det kan komma både silvergrå och bandad.
Honans färg choklad består av de resessiva färgerna svart+rost, dessa kan inte visa sig i en kull om inte båda föräldrarna bär på det. Hanens föräldrar var dock rost och svart, vilket betyder att han bär på det.
Så förväntade färger för denna kombination är: silvergrå, rost, svart, choklad, silverchoklad, silversvart, brunörad silvergrå. Beroende på vad som mer finns bakom föräldrarna så kan det även dyka upp fler varianter (om de exempelvis bär på pp - cinnamon).
I teckningen: bandad
Angående hanens färg; för att han ska kunna vara silvergrå måste någon av hans föräldrar vara silver vilket det står att de inte är. Men troligtvis så är pappan hans silversvart, detta kan vara knepigt att upptäcka utan en testparning - vilken nu är gjord då hans son är silvergrå.
Kramar
Pernilla och alla hamstrar
Om man parar en chokladhona LH med en silvergråbandad LH hane, och hanens föräldrar är rost lh och svart kh, vad blir ungarna troligtvis för färg?
Hela kullen blir ju långhår, då båda föräldrarna är det.
Silvergrå är en dominant gen likaså teckningen bandad, så det kan komma både silvergrå och bandad.
Honans färg choklad består av de resessiva färgerna svart+rost, dessa kan inte visa sig i en kull om inte båda föräldrarna bär på det. Hanens föräldrar var dock rost och svart, vilket betyder att han bär på det.
Så förväntade färger för denna kombination är: silvergrå, rost, svart, choklad, silverchoklad, silversvart, brunörad silvergrå. Beroende på vad som mer finns bakom föräldrarna så kan det även dyka upp fler varianter (om de exempelvis bär på pp - cinnamon).
I teckningen: bandad
Angående hanens färg; för att han ska kunna vara silvergrå måste någon av hans föräldrar vara silver vilket det står att de inte är. Men troligtvis så är pappan hans silversvart, detta kan vara knepigt att upptäcka utan en testparning - vilken nu är gjord då hans son är silvergrå.
Kramar
Pernilla och alla hamstrar
Inavel - en kompelx lösning på defekter
Vid inavel sker en dubblering av hamstrarnas gemensamma gener. Vid exempelvis en dotter-far parning dubbleras faderas gener i avkomman. Detta gör att många reccesiva anlag som inte skulle ha hittat sin partner i en obesläktad hamster, kommer till ytan och visas hos avkomman. Detta gäller såväl bra som dåliga gener.
Därför är okontrollerad inavel mycket farligt att hålla på med. Med okontrollerad menar jag att du inte har kontroll över alla avkommor efter en inavelskombination.
Exempel: Du får en kull efter två nära släktingar och säljer nästan alla ungar, du har då bara koll på hur de du behåller utvecklar sig. De som du har sålt har du ingen kontroll över, men de kan endå få en massa olika defekter. Dessa bebisar kan fortsätta sprida sina skadliga gener.
Hamstrar som får defekter ska tas ur avel, ingen diskussion om det. På sektionsmötet den andra april, beslöt vi även att ta bort föräldradjuren till en defekt hamster ur avel, eftersom det då är konstaterat att de bär på den skadliga genen. Syskonen som inte har någon defekt får du dock fortsätta avla på (se förklaring längre ner).
Vid inavel ser du vad för gener dina hamstrar bär på (skadliga och bra) samt VILKA av dina djur som bär på "defektgener". Alla behöver ju inte göra det. Vid en parning där båda föräldradjuren är utan defekter men lämnar en unge med defekt, bär (teoretiskt sätt) 50 % av syskonen på genen för defekten och 50 % gör det inte. Det gäller allt så att lista ut vilka som inte gör det, och fortsätta och avla på dessa.
Där är en kontrollerad inavel är ett mycket bra sätt, egentligen det enda, för att kunna avla bort de generna som lämnar defekter hos den linjen (släktet). Med kontrollerad menar jag att du som uppfödare har koll på varenda unge som föds från dessa hamstrar. Så alla bebisar ska stanna, hela kullen även om det är 15 stycken. Detta för att du kan hålla koll deras hela liv om de skulle utveckla defekt och då ta bort dem. Om de lämnar defekta ungar, ska du kunna stoppa dem och bebsiarna. Så genom att para, och dubblera generna, kan du se vilka hamstrar som bär på de skadliga generna och bara avla vidare på de friska.
Detta är dock ett väldigt stort arbete, som kräver mycket plats, pengar och tid (även kunskap och engagemang). Något som många inte har allt för mycket av. därför är hela frågan om hur vi ska lösa defektfrågan hos guldhamstrar så komplex.
Men att göra det bästa du kan, det ska du göra även om du inte kan bidra med allt. Att ta bort det defekta djuret och dess föräldrar ur aveln, samt att försöka hålla koll på de ungar du föder upp är ett bra steg på vägen.
Kramar
Pernilla och alla hamstrar
Därför är okontrollerad inavel mycket farligt att hålla på med. Med okontrollerad menar jag att du inte har kontroll över alla avkommor efter en inavelskombination.
Exempel: Du får en kull efter två nära släktingar och säljer nästan alla ungar, du har då bara koll på hur de du behåller utvecklar sig. De som du har sålt har du ingen kontroll över, men de kan endå få en massa olika defekter. Dessa bebisar kan fortsätta sprida sina skadliga gener.
Hamstrar som får defekter ska tas ur avel, ingen diskussion om det. På sektionsmötet den andra april, beslöt vi även att ta bort föräldradjuren till en defekt hamster ur avel, eftersom det då är konstaterat att de bär på den skadliga genen. Syskonen som inte har någon defekt får du dock fortsätta avla på (se förklaring längre ner).
Vid inavel ser du vad för gener dina hamstrar bär på (skadliga och bra) samt VILKA av dina djur som bär på "defektgener". Alla behöver ju inte göra det. Vid en parning där båda föräldradjuren är utan defekter men lämnar en unge med defekt, bär (teoretiskt sätt) 50 % av syskonen på genen för defekten och 50 % gör det inte. Det gäller allt så att lista ut vilka som inte gör det, och fortsätta och avla på dessa.
Där är en kontrollerad inavel är ett mycket bra sätt, egentligen det enda, för att kunna avla bort de generna som lämnar defekter hos den linjen (släktet). Med kontrollerad menar jag att du som uppfödare har koll på varenda unge som föds från dessa hamstrar. Så alla bebisar ska stanna, hela kullen även om det är 15 stycken. Detta för att du kan hålla koll deras hela liv om de skulle utveckla defekt och då ta bort dem. Om de lämnar defekta ungar, ska du kunna stoppa dem och bebsiarna. Så genom att para, och dubblera generna, kan du se vilka hamstrar som bär på de skadliga generna och bara avla vidare på de friska.
Detta är dock ett väldigt stort arbete, som kräver mycket plats, pengar och tid (även kunskap och engagemang). Något som många inte har allt för mycket av. därför är hela frågan om hur vi ska lösa defektfrågan hos guldhamstrar så komplex.
Men att göra det bästa du kan, det ska du göra även om du inte kan bidra med allt. Att ta bort det defekta djuret och dess föräldrar ur aveln, samt att försöka hålla koll på de ungar du föder upp är ett bra steg på vägen.
Kramar
Pernilla och alla hamstrar
Albino
Jag satt just och tittade runt på min hemsida, när jag läste vad jag skivit om Emmas färg. "albino troligtvis rödögd". Ovan finns en bild på henne med knallröda ögon.
Hum, tänker väl de flesta, nu har hon fått en skruv lös (eller blivit färgblind). Även om det låter konstigt så är jag indera av det, albino är nämligen en väldigt speciell färg.
Albino har en egen färggen som kallas för cdcd. Den är alltså recessiv. Så här långt är det inget konstigt. Den ärvs precis som vilka andra recessiva gener som helst. Det som gör albinon speciell (förutom att det är dödligt snyggt) är att den maskerar (gömmer) andra färger.
Säg att du har en cremehamster, den hamstern kan samtigt även ha färgen albino. Eftersom albino maskerar, så är det färg du ser med ögonen just albinon. Men "under" albinon (genetiskt i generna) så är hamstern även creme (eller vilken anna färg som helst).
Så en albinohamster kan alltså ha TVÅ färger även fast du bara ser en av dem. Det trixiga med en albino är att försöka lista ut vilken färg de mer har.
För att återgå till Emma så vet jag att hon är cremebaserad. Detta eftersom båda hennes föräldrar är creme(baserade, mink+caramel). Men jag vet att det även finns en chans att hon är umborus, rödögd och caramel. Vilka gener en albinohamster har får du genom att titta bakåt i stammen, samt att testpara. Med Emmas kull fick jag exempelvis reda på att hon är svartbärare.
Färgen albino finns i tre varianter, den första är med den "rena" albinogenen cdcd. Denna albino kallas för mörkörad albino. Den har alltså mörka öron.
Den andra kallas rätt och slätt för albino och har gensymbolen cdcdpp. Nu fick vi en till gen; pp. Rödögt. Så färgen som kallas för albino är albino+rödögtgenen.
Den tredje kallas för brunörad albino. Den färgen har gensymbolen cdcdbb. Albino+rost.
Det är därför jag varken är färgbild eller har en skruv lös när jag säger att Emma är en rödögd albino.
Kramar
Pernilla och alla hamstrar
Hum, tänker väl de flesta, nu har hon fått en skruv lös (eller blivit färgblind). Även om det låter konstigt så är jag indera av det, albino är nämligen en väldigt speciell färg.
Albino har en egen färggen som kallas för cdcd. Den är alltså recessiv. Så här långt är det inget konstigt. Den ärvs precis som vilka andra recessiva gener som helst. Det som gör albinon speciell (förutom att det är dödligt snyggt) är att den maskerar (gömmer) andra färger.
Säg att du har en cremehamster, den hamstern kan samtigt även ha färgen albino. Eftersom albino maskerar, så är det färg du ser med ögonen just albinon. Men "under" albinon (genetiskt i generna) så är hamstern även creme (eller vilken anna färg som helst).
Så en albinohamster kan alltså ha TVÅ färger även fast du bara ser en av dem. Det trixiga med en albino är att försöka lista ut vilken färg de mer har.
För att återgå till Emma så vet jag att hon är cremebaserad. Detta eftersom båda hennes föräldrar är creme(baserade, mink+caramel). Men jag vet att det även finns en chans att hon är umborus, rödögd och caramel. Vilka gener en albinohamster har får du genom att titta bakåt i stammen, samt att testpara. Med Emmas kull fick jag exempelvis reda på att hon är svartbärare.
Färgen albino finns i tre varianter, den första är med den "rena" albinogenen cdcd. Denna albino kallas för mörkörad albino. Den har alltså mörka öron.
Den andra kallas rätt och slätt för albino och har gensymbolen cdcdpp. Nu fick vi en till gen; pp. Rödögt. Så färgen som kallas för albino är albino+rödögtgenen.
Den tredje kallas för brunörad albino. Den färgen har gensymbolen cdcdbb. Albino+rost.
Det är därför jag varken är färgbild eller har en skruv lös när jag säger att Emma är en rödögd albino.
Kramar
Pernilla och alla hamstrar
Tämja din hamster Del 3
Det här är fortsättningen på del två i tämjningserien.
Egentligen tycker jag inte om att använda ordet "tämja" då det ger fel signal (som att hamstern bits först och ska bli snäll). Tämjning för mig, om vi nu ska använda det ordet, är att skapa ett band av tillit mellan människan och djuret.
Fortsatta tips för att få ett tryggt och lugnt djur
Nästa steg är att lyfta upp hamstern från buren. Gå till väga som i det förra steget, när hamstern är i din hand lyfter du försiktigt upp den med båda händerna kupade om den (om han/hon skulle få för sig att sprätta iväg). Var i en lugn miljö, prata lugnande och klappa lite försiktigt. Låt denna första gång och de följande bara vara i ungefär fem minuter. Förläng gosstunderna allt eftersom. Om du upplever att det börjar spåra ur; hamstern var kanske inte så trygg som du trodde, stanna då upp och gå tillbaka.
Egentligen tycker jag inte om att använda ordet "tämja" då det ger fel signal (som att hamstern bits först och ska bli snäll). Tämjning för mig, om vi nu ska använda det ordet, är att skapa ett band av tillit mellan människan och djuret.
Fortsatta tips för att få ett tryggt och lugnt djur
Nästa steg är att lyfta upp hamstern från buren. Gå till väga som i det förra steget, när hamstern är i din hand lyfter du försiktigt upp den med båda händerna kupade om den (om han/hon skulle få för sig att sprätta iväg). Var i en lugn miljö, prata lugnande och klappa lite försiktigt. Låt denna första gång och de följande bara vara i ungefär fem minuter. Förläng gosstunderna allt eftersom. Om du upplever att det börjar spåra ur; hamstern var kanske inte så trygg som du trodde, stanna då upp och gå tillbaka.
Kramar Pernilla och alla hamstrar
En sjuk matte blir lätt en sjuk hamster
Just nu får hamstrarna ta hand om sig själva, eller de får ju självklart mat. Matte har nämligen blivit sjuk, och då ska du inte hålla på med hamstrarna.
Våra förkylningsbaciller smittar lätt hamstern, som då har väldigt lätt för att utveckla lunginflammation. Så när du är sjuk ska du inte hantera den, mer än nödvändigt (matning). Se till att tvätta händerna innan du gör iordning maten, samt om du hostar/nyser; gör det inte mot hamstern.
Om du är väldigt sjuk (smittsam) fråga gärna någon annan om de kan mata just denna dag.
Våra förkylningsbaciller smittar lätt hamstern, som då har väldigt lätt för att utveckla lunginflammation. Så när du är sjuk ska du inte hantera den, mer än nödvändigt (matning). Se till att tvätta händerna innan du gör iordning maten, samt om du hostar/nyser; gör det inte mot hamstern.
Om du är väldigt sjuk (smittsam) fråga gärna någon annan om de kan mata just denna dag.
Skärgårdens Muminmamma äter gurka i början på november 09
Kramar
Pernilla och alla hamstrar
Tämja din hamster Del 2
Det här är fortsättningen på del ett i tämjningserien.
Egentligen tycker jag inte om att använda ordet "tämja" då det ger fel signal (som att hamstern bits först och ska bli snäll). Tämjning för mig, om vi nu ska använda det ordet, är att skapa ett band av tillit mellan människan och djuret.
Fortsatta tips för att få ett tryggt och lugnt djur
Lägg din hand på botten av buren och låt den ligga så. Du kan dock krafsa lite för att locka hamstern att komma och kolla vad det är. Först kanske hamstern bara luktar lite snabbt, men efter några gånger är den kanske så modig att den går upp i din hand. Ta inte upp den, låt hamstern ha möjligheten att själv välja hur långa dessa stunder ska vara. 
Ancylus Faxina, en av mina favoriter hos Mia och Malin. Så fin!
Kramar
Pernilla och alla hamstrar
Tämja din hamster Del 1
Det här inlägget är början till en serie om hur man tämjer sin hamster. Egentligen tycker jag inte om att använda det ordet då det ger fel signal (som att hamstern bits först och ska bli snäll). Tämjning för mig, om vi nu ska använda det ordet, är att skapa ett band av tillit mellan människan och djuret.
Jag kommer dela in inläggen i ganska korta tips, detta för att ni få ut det viktiga direkt utan att behöva läsa en novell.
♥
Innan du börjar tämja din nya hamster så är det viktigt att hamstern känner sig trygg i buren, så låt hamstern vara ifred de första två dygnen (förutom byte av mat, sandbad och vatten).
Tips inför en första kontakt
- Prata med hamstern på ett kuttrande och lugnt sätt, så att den lär känna din röst.
- Ta små munsbitar av något gott, exempelvis mariekex, och ge till hamstern från din hand. Den lär då känna din lukt lite bättre och förknippar dig med något positivt – mat.
Skärgårdens Oriental Rose
Kramar
Pernilla och alla hamstrar
Vad är skillnaden på rö rost och cinnamon?
Jag har fått en fråga angående skillnaden på färgerna rödögd rost och cinnamon.
Först och främst grundar sig färgerna på olika "färganlag". Cinnamon är rödögd-anlaget och brukar skrivas "pp". Rost är en annan färg och brukar skrivas "bb". Rost och cinnamon är alltså två olika färger baserade på olika gener. En rödögad rost är en rost + en cinnamon alltså bb+pp = rödögd rost "bbpp".
Så här säger standarden om färgen Cinnamon:
| Grundfärg: | Orange |
| Underfärg: | Mörkgrå |
| Tippning: | Brun, kan gå i grått hos unga djur |
| Hätta: | Brun |
| Kindteckningar: | Bruna |
| Halvmånar: | Vita |
| Ögon: | Röda, mörknar med åldern |
| Öron: | Ljust brungrå |
Så här säger standarden om färgen rost:
| Grundfärg: | Orangebrun |
| Underfärg: | Grå |
| Tippning: | Mörkbrun |
| Hätta: | Brun |
| Kindteckningar: | Djupt rostbruna |
| Halvmånar: | Vita |
| Ögon: | Bruna, ser svarta ut |
| Öron: | Brungrå |
Vid rödögd rost så bleks den ursprungliga rostfärgen ned så då kan det vara väldigt svårt att se skillnad på en cinnamon och en rost rödögd. Därför ska inte rö. rost betraktas som en självständig färg.
Så här säger standarden om rö rost:
| Övrigt: |
Saknar beskrivning, men är mycket lik cinnamon. Pga sin stora likhet med cinnamon bör inte rödögd rost klassas som en egen färg |
Hamstrar ska ha utåtstående ögon
Jag satt sekreterare till guldhamster standard domaren Linda på utställningen i Göteborg, hon lärde mig något nytt som jag tänkte dela med mig av. Eftersom en hamster är ett nattdjur så ska dess ögon vara utåtstående. Det jag inte visste var att vissa hamstrar saknar detta karaktäristiska drag mer eller mindre.
En bild på Lucias runda och fint utåtstående ögon. Bilden tagen 2/9 - 09.
En bild på Lucias runda och fint utåtstående ögon. Bilden tagen 2/9 - 09.
Kan det komma silvergrå efter en offwhite och en choklad?
Det kan komma en silvergrå efter en offwhite och en choklad. Detta är en troligt utfall till och med i en sådan kombination. Offwhite består av creme, ee, och det dominanta anlaget silvergrå, Sgsg. Choklad består av svart, aa, och rost, bb.
De anlagen som du har att "leka" med är ee, Sgsg och aa, bb. Eftersom tre av anlagen är recessiva ("vikande") så behöver de uppbackning för att kunna synas hos avkomman. Så det recessiva anlaget måste både mamma och pappa bära på ifall ungen ska kunna få färgen, annars blir den bara bärare.
Så hos kullen mellan en chokladfärgad hamster 1 och en offwhitefärgad hamster 2, har du tre recessiva anlag (ee, aa och bb) och ett dominant (Sgsg). Du vet att det är dominat eftersom det är en stor begynnelsebokstav (Sgsg). För att det dominanta anlaget ska synas hos ungarna så behöver bara en förälder vara den dominanta färgen/teckningen.
Vi kan anta att föräldrarna inte har några fler anlag än dem de själva är. Så från hamster 2 har du ee och Sgsg, från hamster 1 har du aa och bb. Eftersom hamster 1 bara har recessiva anlag så behöver de generna stöd från hamster 2:s gener. Men offwhitefärgen har inga anlag som kan stödja de reccesiva anlag hos hamster 1. Så ungarna kan inte bli choklad (aabb), svart (aa) eller rost (bb).
Hos hamster 2 har du ett anlag som är reccesivt, ee, dock har du ingen cremeanlag hos hamster 1. Så det finns i detta fallet ingen chans att ungarna ska bli creme. Nu har vi bara ett anlag kvar hos hamster 2; den dominanta färgen Sgsg, silvergrå. Dominata färger/teckningar är, som namnet skvallrar om, starka nog att "klara sig själva" utan stöd. Så ungarna kan bli silvergrå. Det kan även dyka upp NF, eftersom den färgen dyker upp när inga andra färger är närvarande och gör anspråk.
Så mellan en choklad och en offwhite, som inte bär på varandras anlag, så kan du få silvergrå och NF.
Men ifall ex. hamster 2 hade burit på svart så får hamster 1:s svarta anlag "stöd" och då blir utfallet i kullen annorlunda: Silvergrå, NF och Svart.
De anlagen som du har att "leka" med är ee, Sgsg och aa, bb. Eftersom tre av anlagen är recessiva ("vikande") så behöver de uppbackning för att kunna synas hos avkomman. Så det recessiva anlaget måste både mamma och pappa bära på ifall ungen ska kunna få färgen, annars blir den bara bärare.
Så hos kullen mellan en chokladfärgad hamster 1 och en offwhitefärgad hamster 2, har du tre recessiva anlag (ee, aa och bb) och ett dominant (Sgsg). Du vet att det är dominat eftersom det är en stor begynnelsebokstav (Sgsg). För att det dominanta anlaget ska synas hos ungarna så behöver bara en förälder vara den dominanta färgen/teckningen.
Vi kan anta att föräldrarna inte har några fler anlag än dem de själva är. Så från hamster 2 har du ee och Sgsg, från hamster 1 har du aa och bb. Eftersom hamster 1 bara har recessiva anlag så behöver de generna stöd från hamster 2:s gener. Men offwhitefärgen har inga anlag som kan stödja de reccesiva anlag hos hamster 1. Så ungarna kan inte bli choklad (aabb), svart (aa) eller rost (bb).
Hos hamster 2 har du ett anlag som är reccesivt, ee, dock har du ingen cremeanlag hos hamster 1. Så det finns i detta fallet ingen chans att ungarna ska bli creme. Nu har vi bara ett anlag kvar hos hamster 2; den dominanta färgen Sgsg, silvergrå. Dominata färger/teckningar är, som namnet skvallrar om, starka nog att "klara sig själva" utan stöd. Så ungarna kan bli silvergrå. Det kan även dyka upp NF, eftersom den färgen dyker upp när inga andra färger är närvarande och gör anspråk.
Så mellan en choklad och en offwhite, som inte bär på varandras anlag, så kan du få silvergrå och NF.
Men ifall ex. hamster 2 hade burit på svart så får hamster 1:s svarta anlag "stöd" och då blir utfallet i kullen annorlunda: Silvergrå, NF och Svart.
Dominant och Recessiv nedärvning
Uppfödare har genom avel kunnat konstatera att vissa anlag, exempelvis färgen creme eller teckningen bandad, nedärvas från föräldrarna på två olika sätt kallade recessivt och dominant.
Till att börja med existerar en gen i par, där den ena delen kommer från mamma och den andra från pappa. Det är därför man till exempel skriver färgen rost med två b: bb. Den ena rostgenen från pappa och den andra från mamma. Det finns alltså "två platser" som antingen två recessiva anlag ska sätta sig på, två dominanta eller ett av varje. Med vem de väljer att "sätta sig med" blir avgörande för vilken färg/teckning djuret får.
Recessiva anlag är de som "viker sig" för det dominanta anlaget och ger då inte upphov till några synliga egenskaper hos individen (ex. färg). För att det recessiva anlaget ska vara synlig hos djuret måste båda platserna i genparet vara upptagna av samma recessiva gen (ex. två rostgener b+b). Och eftersom den ena delen av genparet kommer från mamma och den andra från pappa, så måste båda föräldrarna bära på anlaget för att det ska vara synas hos avkomman.
Exempel: Du har en pappa hamster som är normalfärgad (NF) och har NF i hela stamtavlan. Det är då högst troligt att NF är det enda anlag han bär på. Sedan har du en mamma hamster som är Svart (aa) och har både creme (ee) och rost (bb) i stamtavlan. Hon är alltså svart och bär på rost och creme.
Deras ungar blir alla NF, då mammans alla reccesiva gener behöver "stöd" från pappans gener för att kunna synas hos ungarna. Ungarna blir dock bärare av svart (aa), creme (ee) och rost (bb).
Så om du parar en av NF ungarna med en svart hamster (som bara bär på NF och svart) så blir deras ungar NF och svarta, eftersom både mamma och pappa bär på den reccesiva genen.
Dominanta anlag är de som har "störst inflytande" i ett genpar. Så om du har ett dominant anlag på ena platsen och en recessiv på andra så konkurrerar den dominanta ut den recessiva. Dominanta anlag kan bara föras vidare till avkomman om föräldern är den, det vill säga att du kan se på föräldern att den är bandad/vitmagad/silvergrå osv. Så om din hamsters farfar var bandad (dominat anlag) så finns det ingen chans att din hamster ger bandat till sina barn om han inte är det själv. Om du har exempelvis en bandad hamster och tittar på dess stamtavla så kan du se att det finns en direkt linje bakom med bandade hamstrar som leder framt till den du har.
FRÅGA: Så om vi nu har dessa två platser i genparet där den ena platsen ärv från mamma och den andra platsen ärvs från pappa, vilka färger kan ungarna få om vi parar en silvergrå hamstermamma (som inte bär på något annat anlag) med en rostfärgad hamsterpappa (som inte bär på några andra anlag)?
SVAR: Mamma hamster bidrar med ett dominant anlag (silvergrå) och pappan bidrar med ett recessivt anlag (rost). Eftersom mamman inte bär på något annat anlag än silvergrå, och det recessiva anlaget rost behöver ärvas från båda föräldrar för att deras ungar ska få färgen, så kommer ingen av ungarna bli rostfärgade.
Silvergrå däremot behöver inte ärvas från båda föräldrarna utan behöver bara ärvas från en dem (just eftersom det är dominant), så i detta fall blir ungarna silvergrå men blir bärare av rost. De kan även bli normalfärgade (förkortas NF).
FRÅGA: Hur gör jag för att se vilka färger/teckningar som är dominanta respektive recessiva?
SVAR: Till varje färg har man bestämt en "genetiskt symbol". För rost är det bb, för creme är det ee, för silvergrå är det Sgsg alternativt SgSg, för gul är det Toy för hanar och Toto för honor och så vidare. När du tittar på den genetiska symbolen kan du då utläsa vilka anlag som är dominanta och vilka som är recessiva. När den genetiska symbolen börjar med en stor bokstav är det dominant (ex. umborus = Uu). När den genetiska symbolen börjar med en liten bokstav är det recessivt (ex. cinnamon = pp)
FRÅGA: Vilka färger/teckningar är dominanta?
SVAR: Alla teckningar: bandad (Baba/BaBa), dominant spot (Dsds), sköldpadd (Toto), sköldpadd och vit (TotoBaba/BaBa eller TotoDsds), vitmagad (Whwh), roan (Whwh), umbrous (Uu/UU).
Färger: Silvergrå (Sgsg/SgSg), Gul (Toy/Toto), Letal grå (Lglg),
FRÅGA: Vilka färger/teckningar är recessiva?
SVAR: svart (aa), champagne (aabbpp), cinnamon (pp), albino (cdcdpp), rost (bb), caramel (eebb), choklad (aabb), creme (ee), dove (aapp).
Till att börja med existerar en gen i par, där den ena delen kommer från mamma och den andra från pappa. Det är därför man till exempel skriver färgen rost med två b: bb. Den ena rostgenen från pappa och den andra från mamma. Det finns alltså "två platser" som antingen två recessiva anlag ska sätta sig på, två dominanta eller ett av varje. Med vem de väljer att "sätta sig med" blir avgörande för vilken färg/teckning djuret får.
Recessiva anlag är de som "viker sig" för det dominanta anlaget och ger då inte upphov till några synliga egenskaper hos individen (ex. färg). För att det recessiva anlaget ska vara synlig hos djuret måste båda platserna i genparet vara upptagna av samma recessiva gen (ex. två rostgener b+b). Och eftersom den ena delen av genparet kommer från mamma och den andra från pappa, så måste båda föräldrarna bära på anlaget för att det ska vara synas hos avkomman.
Exempel: Du har en pappa hamster som är normalfärgad (NF) och har NF i hela stamtavlan. Det är då högst troligt att NF är det enda anlag han bär på. Sedan har du en mamma hamster som är Svart (aa) och har både creme (ee) och rost (bb) i stamtavlan. Hon är alltså svart och bär på rost och creme.
Deras ungar blir alla NF, då mammans alla reccesiva gener behöver "stöd" från pappans gener för att kunna synas hos ungarna. Ungarna blir dock bärare av svart (aa), creme (ee) och rost (bb).
Så om du parar en av NF ungarna med en svart hamster (som bara bär på NF och svart) så blir deras ungar NF och svarta, eftersom både mamma och pappa bär på den reccesiva genen.
Dominanta anlag är de som har "störst inflytande" i ett genpar. Så om du har ett dominant anlag på ena platsen och en recessiv på andra så konkurrerar den dominanta ut den recessiva. Dominanta anlag kan bara föras vidare till avkomman om föräldern är den, det vill säga att du kan se på föräldern att den är bandad/vitmagad/silvergrå osv. Så om din hamsters farfar var bandad (dominat anlag) så finns det ingen chans att din hamster ger bandat till sina barn om han inte är det själv. Om du har exempelvis en bandad hamster och tittar på dess stamtavla så kan du se att det finns en direkt linje bakom med bandade hamstrar som leder framt till den du har.
FRÅGA: Så om vi nu har dessa två platser i genparet där den ena platsen ärv från mamma och den andra platsen ärvs från pappa, vilka färger kan ungarna få om vi parar en silvergrå hamstermamma (som inte bär på något annat anlag) med en rostfärgad hamsterpappa (som inte bär på några andra anlag)?
SVAR: Mamma hamster bidrar med ett dominant anlag (silvergrå) och pappan bidrar med ett recessivt anlag (rost). Eftersom mamman inte bär på något annat anlag än silvergrå, och det recessiva anlaget rost behöver ärvas från båda föräldrar för att deras ungar ska få färgen, så kommer ingen av ungarna bli rostfärgade.
Silvergrå däremot behöver inte ärvas från båda föräldrarna utan behöver bara ärvas från en dem (just eftersom det är dominant), så i detta fall blir ungarna silvergrå men blir bärare av rost. De kan även bli normalfärgade (förkortas NF).
FRÅGA: Hur gör jag för att se vilka färger/teckningar som är dominanta respektive recessiva?
SVAR: Till varje färg har man bestämt en "genetiskt symbol". För rost är det bb, för creme är det ee, för silvergrå är det Sgsg alternativt SgSg, för gul är det Toy för hanar och Toto för honor och så vidare. När du tittar på den genetiska symbolen kan du då utläsa vilka anlag som är dominanta och vilka som är recessiva. När den genetiska symbolen börjar med en stor bokstav är det dominant (ex. umborus = Uu). När den genetiska symbolen börjar med en liten bokstav är det recessivt (ex. cinnamon = pp)
FRÅGA: Vilka färger/teckningar är dominanta?
SVAR: Alla teckningar: bandad (Baba/BaBa), dominant spot (Dsds), sköldpadd (Toto), sköldpadd och vit (TotoBaba/BaBa eller TotoDsds), vitmagad (Whwh), roan (Whwh), umbrous (Uu/UU).
Färger: Silvergrå (Sgsg/SgSg), Gul (Toy/Toto), Letal grå (Lglg),
FRÅGA: Vilka färger/teckningar är recessiva?
SVAR: svart (aa), champagne (aabbpp), cinnamon (pp), albino (cdcdpp), rost (bb), caramel (eebb), choklad (aabb), creme (ee), dove (aapp).
Sedan finns det färger som är en blandning av dominanta och recceisva anlag, exempelvis offwhite där den dominata silvergrågenen och den reccesiva cremegenen tillsammans får ett gräddvit färg. Sobel, koppar, black yellow, brunörad silvergrå, silverdove är några exempel.
Laga en söndergnagd dunabur
Vad är en återkommande syssla när man har gnag-glada hamstrar i dunabur?
Att laga dem.
Senast var det Mårgan som gnagit hål, och när de väl fattat hur de ska göra går det fort! De gnager oftast i hålet där vattenflaskan sitter och när hålet är stort nog så sticker de fortare än vad man kan säga Bu!
Mårgans nattverk
Vad behöver man då för att laga detta förtjusande hål? Smältlim, en gammal CD-skiva och en limpistol.
Värm upp pistolen och klipp till skivan om så behövs. Kleta sen rikligt med lim på baksidan och tryck den sedan fort på plats. Undvik att röra direkt på limmet de första sekunderna, jag har gjort det och tro mig: jag gör det inte igen!
Nu ska du bara finlira med lim: sätt lim vid kanterna i skivan, i hålet i mitten, på baksidan i det gnagda hålet. Kort sagt: limma ihop varje möjlighet hamstern har att hitta en ny flik att börja om att gnaga på. Detta har hållt mina hamstrar där de ska vara.
Jag funderar på att limma för vattenflaskahålet direkt när jag köper buren så blir allt mycket enklare. Jag använder ändå vattenskål.
Kramar
Pernilla och alla hamstrar
Att laga dem.
Senast var det Mårgan som gnagit hål, och när de väl fattat hur de ska göra går det fort! De gnager oftast i hålet där vattenflaskan sitter och när hålet är stort nog så sticker de fortare än vad man kan säga Bu!
Mårgans nattverk
Vad behöver man då för att laga detta förtjusande hål? Smältlim, en gammal CD-skiva och en limpistol.
Värm upp pistolen och klipp till skivan om så behövs. Kleta sen rikligt med lim på baksidan och tryck den sedan fort på plats. Undvik att röra direkt på limmet de första sekunderna, jag har gjort det och tro mig: jag gör det inte igen!
Nu ska du bara finlira med lim: sätt lim vid kanterna i skivan, i hålet i mitten, på baksidan i det gnagda hålet. Kort sagt: limma ihop varje möjlighet hamstern har att hitta en ny flik att börja om att gnaga på. Detta har hållt mina hamstrar där de ska vara.
Jag funderar på att limma för vattenflaskahålet direkt när jag köper buren så blir allt mycket enklare. Jag använder ändå vattenskål.
Kramar
Pernilla och alla hamstrar
En annan hamster
Ibland krävs det så lite för att göra en hamster till en ny som är glad, lycklig och lugn. Det som dock krävs är att man är uppmärksam och villig att testa olika saker.
Min Afton bor i den största storleken av en dunabur, en så kallad maxi-duna. Hon hade pinnar, en liten klätter-häng-bro, en fint hus, någon sten att stå på, ett stort sandbad men var endå inte nöjd. Hon gnagde på sin vattenflaska till fördärvelse varje kväll iprincip hela kvällen. Så har jag nu fått möjlighet att släppa en hamster i taget på golvet i hamsterrummet (jag har fixat en dörr). Sedan hon fått vara ute på golvet en stund varje kväll är hon en ny hamster - en mycket lugnare och mer tillfreds.
Ingemo bodde förr i en gallerbur av en mellanstorlek, hon hade flera leksaker men brydde sig inte en dyft om dem. Det enda hon ville göra var att gnaga. Hon hängde i ena hörnet i buren och gnagde, och gnagde. Och gnagde. När jag skulle ta tag i henne (för gos) var hon så fast i sitt beteende att hon vägrade släppa gallret (bokstavligen). Ingemo blev inte så mycket lugnare av en massa gos, så vad mer kunde jag hitta på? Hon fick motionera mer på andra ställen men icke sa nicke, jag kände att hon inte var helt nöjd. Men så byggde jag hamstervillan och så beslut jag att Ingemosötisen skulle få flytta in där. Då villan är ganska stor får den inte plats i hamsterrummet utan måste stå i tvättstugan där det är mer liv och rörelse. Och så hon trivs! Hon fixar och donar i sin villa och kommer springandes till fönstren så fort hon hör/ser att det händer något.
Om din hamster har något beteendeproblem så beror det oftast på att något inte är som det ska. Hamstrar är väldigt aktiva och vakna. De vill vara med, de vill göra saker, de vill upptäcka. När hamstrar har beteendeproblem så grundar det sig i hur de är som djur och deras ursprungliga levnadsvanor. Eftersom vi har dem i fångenskap så är det upp till oss att hitta just det som denna hamster behöver för att må bra. I och med att vi hittar detta får vi även uppleva den rätta individen i dem. Sjäv blir jag väldigt glad av att se hur mina bebisar trivs där de bor och Ingemo och jag kommer bättre överrens än någonsin förr.
Kramar
Pernilla och alla hamstrar
Min Afton bor i den största storleken av en dunabur, en så kallad maxi-duna. Hon hade pinnar, en liten klätter-häng-bro, en fint hus, någon sten att stå på, ett stort sandbad men var endå inte nöjd. Hon gnagde på sin vattenflaska till fördärvelse varje kväll iprincip hela kvällen. Så har jag nu fått möjlighet att släppa en hamster i taget på golvet i hamsterrummet (jag har fixat en dörr). Sedan hon fått vara ute på golvet en stund varje kväll är hon en ny hamster - en mycket lugnare och mer tillfreds.
Ingemo bodde förr i en gallerbur av en mellanstorlek, hon hade flera leksaker men brydde sig inte en dyft om dem. Det enda hon ville göra var att gnaga. Hon hängde i ena hörnet i buren och gnagde, och gnagde. Och gnagde. När jag skulle ta tag i henne (för gos) var hon så fast i sitt beteende att hon vägrade släppa gallret (bokstavligen). Ingemo blev inte så mycket lugnare av en massa gos, så vad mer kunde jag hitta på? Hon fick motionera mer på andra ställen men icke sa nicke, jag kände att hon inte var helt nöjd. Men så byggde jag hamstervillan och så beslut jag att Ingemosötisen skulle få flytta in där. Då villan är ganska stor får den inte plats i hamsterrummet utan måste stå i tvättstugan där det är mer liv och rörelse. Och så hon trivs! Hon fixar och donar i sin villa och kommer springandes till fönstren så fort hon hör/ser att det händer något.
Om din hamster har något beteendeproblem så beror det oftast på att något inte är som det ska. Hamstrar är väldigt aktiva och vakna. De vill vara med, de vill göra saker, de vill upptäcka. När hamstrar har beteendeproblem så grundar det sig i hur de är som djur och deras ursprungliga levnadsvanor. Eftersom vi har dem i fångenskap så är det upp till oss att hitta just det som denna hamster behöver för att må bra. I och med att vi hittar detta får vi även uppleva den rätta individen i dem. Sjäv blir jag väldigt glad av att se hur mina bebisar trivs där de bor och Ingemo och jag kommer bättre överrens än någonsin förr.
Kramar
Pernilla och alla hamstrar
