Hur en uppfödare kan resonera
Varför bytte jag hane till Kärleksviol?
Uttis var egentligen helt perfekt. Snygg som attan, lugn, har inga defekter, det blir en bra färgkombination.
Men så går jag och byter till Bobba. Som inte är lika klockrent snygg, det blir en brokig färgkombination (svarta ungar efter en crememamma), är lite vildare i temperamentet.
Detta inlägg har som syfte att ge dig en inblick i hur en uppfödare kan resonera och varför.
- Jag har en uttisdotter hemma (Happie) och jag kommer snart få ett till uttisbarn från Ancylus uppfödning. En hane som troligtvis kommer bli mycket fin. Om jag hade tagit kullen mellan k-viol och Uttis så hade jag varit mycket begränsad i användningen av alla dessa hamstrar (genom deras släktskap). Nu kommer jag ha mycket större "område" att använda de framtida Happiebebisarna på och min fina blivande minkhane.
- Nu har jag bestämt mig för att inrikta mig på viltteckande färger (med rost i täten) och då förstör creme hela grejen. Och mellan Uttis och K-viol skulle jag bara ha fått cremebaserade barn. Dock kunde jag också ha tänkt i ett större perspektiv och parat ut i viltteckat i nästa generation. Men jag upplever att jag har nog med cremehamstrar som jag inte vill använda just nu.
- Bobba är faktiskt en hyffsad normalfärgad, och med kärleksviol behåller jag den goda typen på hans bebisar. Teckningen på dessa bebisar kommer troligtvis inte bli så bra, men en fin typ på en vilttecknad hamster har jag mycket stor användning av. De fina teckningarna kommer ju med färgavel. Färgavel: para med samma färger. Nf+Nf, eller rost+rost. Så det kan jag få fram i nästa generation.
- Bobba är inte använd som avelshane än, så hans gener har jag inte överdrivet mycket av (lite på hans mammas sida). Bobbas pappa är dock från England så där får jag in helt nya gener.
Kramar
Pernilla och alla hamstrar
Kommentarer
Trackback