skärgårdens

Igår hade jag Mårgan ute i stugan (stugan= 15 kvm jag bor i). Jag brukar ta en hamster ibland och låta dem undersöka och använda sina naturliga instinkter av att gå långa stäckor. Mårgan stortrivdes!

Självfallet skulle han till den "förbjudna hörnan", alla hamstrar ska dit av någon anledning! Det är nog för att det finns så mycket goda saker att gnaga på, bland annat mattes kläder. Ibland kan jag sätta på mig något och så får jag en kommentar om att det är hål, jag svarar: äähhh, det är bara hamstrarna! Persono loco! tänker de nog. haha.

Helt plötsligt var Mårgan borta, och jag ropade, krafsade, lockade. Ingen Mårgan. Eftersom det är kattfritt så var det ingen kris, matte fortsatte i godan ro att "skraapbooka". En bra stund senare fångar hennes blick en vit boll springandes över golvet. Matte omvandlas för ett ögonblick till en örn, flyger upp och fångar sitt byte: en vit goseboll som såg lagom förvirrad ut♥ och självklart blev han så där väldigt nerpussad och gosad med! : D Det är något med Mårgon som gör honom extra gosvänlig och mattes älskling!


Kramar
Pernilla och alla hamstrar