Skärgårdens Kineser

De senaste tre veckorna har jag kämpat för att para Carlisle och Esme - de vill inte! Först skulle jag hitta brunsten och bara det var ett helt rymdprojekt. De fick sitta i en mini-duna botten och så höll jag ett galler emellan dem, annars skulle Esme skinnflått Carslisle - hon fick sig en bit av hans haka en gång. Till slut höll stackars Carlisle på att bli så stressad över brunstkollningarna att han tappade pälsen på bröstet. Då tog jag en annan hane (Benny) för att kolla brunsten.

Så i onsdags brunstade hon = hon springer som en tok, håller upp svansen lite lite och äter inte upp honom när jag tar bort gallret. Jag satt C och E i en transportbur (trea) men när Carlisle börjar fatta galoppen och försöker  "bestiga" sprätter hon iväg - så höll det på i en och en halv timme tills Matte höll på att somna. Då fick de komma tillbaka till burarna. Det positiva var att Carlisle's stesscykel vändes och hans päls har börjat komma tillbaka. Och nu ska jag kolla igen imorgon, på måndag och på tisdag för nästa brunst. Förhoppningsvis går det vägen då. 

Nu har jag fått smaka på lite av sanningen i ryktet om att kineser är svåra att avla med. Men jag försöker ett tag till, så nog får vi (förhoppningsvis) en twiligt-kull här snart.

Carlisle


Esme i aprilsolen


Hälsningar
Pernilla