Uppdatering om Carlisle's skada
*Jag har skrivit en massa på hamsterföreningen forum i min tråd "skärgårdens kineser", här kommer en sammanfattning med mina uppdateringar om Carlisle's fot.
Torsdag 9 juni,
Idag har svullnaden gått ner lite och är nu mer koncentrerad till själva bett-området. Ungefär vid fotknölarna hos oss människer. Färgen är också klart bättre.
Men vid själva bettet (som är mer som ett hål in i benet) så är det ordentligt runt och svullet. Ungefär i storlek av en ärta. Menjag fortsätter än så länge att sprya lösning och sätta salva.
Jag hoppas verkligen inte att det är brutet, kan han leva med det? Hur kommer det att läkas ihop?
Fredag 10 juni,
Fixade med hans sår nyss och det ser mycket finare ut, speciellt själva såret. Dock är den fortfarande svullen som igår. Varje gång jag ska smörja spricker sårkanten upp och sårvätska blandat med naturvitt klägg (grynigt) kommer upp, så även denna gång. Detta verkar lätta på trycket i såret.
Carlisle är verkligen en kämpe, han tycker inte om det och springer in i sitt hus så fort han inser vad jag ska göra. Men trots det låter han sig snällt tas upp och fixas med, det enda han har gjort är att nypa mig med tänderna. Om jag varit i hans ställe skulle jag ha huggit för länge sedan. Det är något otroligt i hur mycket djur finner sig i.
Måndag 27 juni,
Jag får väl ge en uppdatering om Carlisle också, och ja vad ska man säga - vi kämpar på. Han blir en smula bättre för var dag men det tar sin ringa tid. För en vecka sedan slutade vi med penicillinsalvan i två dygn efter att hållit på i två vecka ca, pga av att ajg tyckte det "klickade till" i benet när jag smörjde, vi ville ge det en chans att läka ihop om det är brutet.
Men detta visade sig vara ett dumt beslut, på onsdagen förra veckan hade benet svullnat upp och var fullt av var. Jag kan säga att så mycket var i ett enda litet kinesben trodde jag inte att det fick plats. Jag tog ut det värsta och så fick en en intensivkur med penicillin i fyra dagar men nu har vi återgått till smörjning en gång per dag.
Idagsläget (egentligen gårdagens) så ser benet bättre ut än någonsin men bara mycket lite var men än är det inte helt bra och lite svullnad är kvar.
Det som "chockade" mig värst var varballongen som formats under hans häl. Det var som det inte hade någonstans att gå - och klämde sig dit det fanns plats. Men det blev efter tre dagar ett litet sår på hälen där det kunde läcka ut. Nu är detta det enda såt han har eftersom själva betten läkt ihop. Det som känns bra är att benet faktiskt har haft en väldigt fin färg under hela tiden.
Allt som allt så hoppas, och kanske till och med tror, jag att han klarar sig men än ännu är han inte i grönt ljus. Efter att allt har läkt ihop så får vi se HUR det har läkt ihop.
Fredag 1 juli,
Idag valde jag att avliva Carlisle, gjorde det för några timmar sedan.
Igår hade hans ben börjat lukta, och jag har hållit på med det i fyra veckor och det verkar aldrig bli helt bra. Frågan var hur mycket man ska utsätta honom för? Mamma tyckte att hans fot såg sne ut och han använde den inte. Jag bad veterinären kolla på honom så att hon höll med mig i mitt beslut, vilket hon gjorde efter en närmare titt. Hon tyckte också att foten var sne ovan på svullnad, lukt, sår och var.
Jag ville ha en professionell bekräftelse på att detta var det bästa, jag ville rädda honom om det fanns en rimlig chans till det. Så det känns som jag tog rätt beslut. Men det är inge roligt alls för fem ruttna öre. Avelsmässigt sätt var jag ju inte "klar med honom" och så var han en underbart snäll och fin hamster. Jag hann i alla fall få en kull efter honom (Lejonkullen) där jag har tre av ungarna hemma (och Birgitta G en).
När man avlar slår devisen "planera du, men det kommer att ändras" nästan aldrig fel.
----------------------------
Så min kära, fina, snygga, snälla, gosiga kinespojke är borta från denna värld. Det är väldigt synd. JAg får se hur jag gör med mina avelsplaner nu, men det löser sig.
Hälsningar
Pernilla
Torsdag 9 juni,
Idag har svullnaden gått ner lite och är nu mer koncentrerad till själva bett-området. Ungefär vid fotknölarna hos oss människer. Färgen är också klart bättre.
Men vid själva bettet (som är mer som ett hål in i benet) så är det ordentligt runt och svullet. Ungefär i storlek av en ärta. Menjag fortsätter än så länge att sprya lösning och sätta salva.
Jag hoppas verkligen inte att det är brutet, kan han leva med det? Hur kommer det att läkas ihop?
Fredag 10 juni,
Fixade med hans sår nyss och det ser mycket finare ut, speciellt själva såret. Dock är den fortfarande svullen som igår. Varje gång jag ska smörja spricker sårkanten upp och sårvätska blandat med naturvitt klägg (grynigt) kommer upp, så även denna gång. Detta verkar lätta på trycket i såret.
Carlisle är verkligen en kämpe, han tycker inte om det och springer in i sitt hus så fort han inser vad jag ska göra. Men trots det låter han sig snällt tas upp och fixas med, det enda han har gjort är att nypa mig med tänderna. Om jag varit i hans ställe skulle jag ha huggit för länge sedan. Det är något otroligt i hur mycket djur finner sig i.
Måndag 27 juni,
Jag får väl ge en uppdatering om Carlisle också, och ja vad ska man säga - vi kämpar på. Han blir en smula bättre för var dag men det tar sin ringa tid. För en vecka sedan slutade vi med penicillinsalvan i två dygn efter att hållit på i två vecka ca, pga av att ajg tyckte det "klickade till" i benet när jag smörjde, vi ville ge det en chans att läka ihop om det är brutet.
Men detta visade sig vara ett dumt beslut, på onsdagen förra veckan hade benet svullnat upp och var fullt av var. Jag kan säga att så mycket var i ett enda litet kinesben trodde jag inte att det fick plats. Jag tog ut det värsta och så fick en en intensivkur med penicillin i fyra dagar men nu har vi återgått till smörjning en gång per dag.
Idagsläget (egentligen gårdagens) så ser benet bättre ut än någonsin men bara mycket lite var men än är det inte helt bra och lite svullnad är kvar.
Det som "chockade" mig värst var varballongen som formats under hans häl. Det var som det inte hade någonstans att gå - och klämde sig dit det fanns plats. Men det blev efter tre dagar ett litet sår på hälen där det kunde läcka ut. Nu är detta det enda såt han har eftersom själva betten läkt ihop. Det som känns bra är att benet faktiskt har haft en väldigt fin färg under hela tiden.
Allt som allt så hoppas, och kanske till och med tror, jag att han klarar sig men än ännu är han inte i grönt ljus. Efter att allt har läkt ihop så får vi se HUR det har läkt ihop.
Fredag 1 juli,
Idag valde jag att avliva Carlisle, gjorde det för några timmar sedan.
Igår hade hans ben börjat lukta, och jag har hållit på med det i fyra veckor och det verkar aldrig bli helt bra. Frågan var hur mycket man ska utsätta honom för? Mamma tyckte att hans fot såg sne ut och han använde den inte. Jag bad veterinären kolla på honom så att hon höll med mig i mitt beslut, vilket hon gjorde efter en närmare titt. Hon tyckte också att foten var sne ovan på svullnad, lukt, sår och var.
Jag ville ha en professionell bekräftelse på att detta var det bästa, jag ville rädda honom om det fanns en rimlig chans till det. Så det känns som jag tog rätt beslut. Men det är inge roligt alls för fem ruttna öre. Avelsmässigt sätt var jag ju inte "klar med honom" och så var han en underbart snäll och fin hamster. Jag hann i alla fall få en kull efter honom (Lejonkullen) där jag har tre av ungarna hemma (och Birgitta G en).
När man avlar slår devisen "planera du, men det kommer att ändras" nästan aldrig fel.
----------------------------
Så min kära, fina, snygga, snälla, gosiga kinespojke är borta från denna värld. Det är väldigt synd. JAg får se hur jag gör med mina avelsplaner nu, men det löser sig.
Hälsningar
Pernilla
Kommentarer
Trackback
