Skärgårdens Kineser

Igår gick jag igenom Rymdfamiljens bur lite noggrannare - för att se om det kommit några nya ungar. Det var inga nya ungar tack och lov som kommit den senaste tiden, jag vill ju ha koll på dem. Men däremot upptäckte jag att Nova är högdräktig, hon borde få den här kullen inom de närmaste dagarna. Senaste kullen hon hade, rymd-kullen, föddes 20 maj. Så hon har haft ett uppehåll på 2 månader, vilket jag tycker är jättebra! Så får hon vila. Och eftersom jag fick hela förra kullen såld (förutom den jag behöll) så är det ingen panik här med antalet individer i gruppen.

Nova i aprilsolen


Hälsningar
Pernilla

För ett tag sedan försökte jag sätta ihop en ca 2månaders hane med en 6veckors hona, det gick finfint någon vecka/två sedan började jag märka små sår på Astonaut (honan). Jag hade satt in dem i hanens bur (fast städad), så jag bytte då till en helt "ny" bur som ingen av dem suttit i, men idag vid en nogrannare koll hade hennes sår förrvärrats så pass att jag inte ens ville prova plan B (sätta dem i en maxiduna). De bor nu var för sig, så får jag handpara när det stundar sig.

Detta kan man jämföra med att jag ur min första kull (lejonkullen) lät en syster och en bror gå tillsammans tills de fått två kullar. Dessa kom superbra överrens Hela tiden. 

Jag har ett annat projekt med familjesamlevning som än så länge går super. Det är en mamma och hennes två döttrar, Dark och Moon som de kallas är än så länge bara 5 veckor så det lär ju löpa friktionsfritt ett tag till.   

I höstas provade jag att ha två helbröder tillsammans, men när de kom upp i könsmogen ålder började de slåss varpå de fick bo separat.

Skärgårdens Tigerlilja - honan som bodde bra med sin bror och nu ska testbo med sina döttrar


Hälsningar
Pernilla

Jag har haft torv till mina djur i en månad. Först hade jag hampaströ (Stallströ) till främst guldarna men tyckte att lukten som uppstod när guldarna kissade på hampan var näst intill outhärdlig. För kineserna var detta inte ett problem. Så jag bytte till torv. Lukten förbättrades avsevärt, hamstrarna hade väldigt roligt med att gräva runt. 

Nu har jag dock insett ett ganska stort problem kring torven: eftersom den är lätt fuktig så möglar bajset och torrfodret väldigt snabbt. Och ja, det säger väl sig själv att det inte är bra. Just nu beror det säkerligen på värmen också, så torv är nog bra under vinterhalvåret.

Hampa: Bra, prisvärt, guldkiss+hampa=äcklig lukt i övirgt är jag riktigt nöjd. 
Torv: Prisvärt, Bra, hamstrarna har roligt, Dammigt och lätt fuktigt vilket skapar mögel under sommarhalvår. 
Kutterspån: Dammigt, inte lika drygt som de ovan men endå prisvärt, passar inte långhåriga djur, inte lika bra uppsågningsförmåga som de ovan.
Toalätt: Detta är jag väldigt nöjd med, dock när man har cirka 35 burar är det för Dyrt.

Så nu funderar jag på att köpa in alspån. Detta har jag aldrig testat - så jag återkommer!

Hälsningar
Pernilla     

Idag har jag äntligen tagit tag i provtagningen på diabetes på kineserna och de vintervita dvärgarna.
Våra två vintervita, Laban och Ros, klarade sig finfint (Skönt!). Det har även Eija, Tigerlilja, Mildred och Attacus.

MEN! Nu till det mindre roliga Lejonhjärta testade positivt. Stickan blev från gul (negativ) till ljusgrön, till mellangrön, till mörkgrön för att slutligen bli svart. Allt inom loppet av någon minut. Så han hade socker i urinen vilket betyder att han har diabetes.

Fine för det det går ju att hantera, men jag fick smått onda aningar när jag visste att jag gjort en helsyskonparning med honom och hans syster Tigerlilja. Med andan i halsen testade jag henne, och som TUR var testade hon negativt. Så nu finns det i alla fall hopp för deras två döttrar Moon och Dark, vilka jag håller på att testa nu.   

Så vi får hålla tummarna!

Hälsningar
Pernilla

*Jag har skrivit en massa på hamsterföreningen forum i min tråd "skärgårdens kineser", här kommer en sammanfattning med mina uppdateringar om Carlisle's fot. 

Torsdag 9 juni, 
Idag har svullnaden gått ner lite och är nu mer koncentrerad till själva bett-området. Ungefär vid fotknölarna hos oss människer. Färgen är också klart bättre.
Men vid själva bettet (som är mer som ett hål in i benet) så är det ordentligt runt och svullet. Ungefär i storlek av en ärta. Menjag fortsätter än så länge att sprya lösning och sätta salva.

Jag hoppas verkligen inte att det är brutet, kan han leva med det? Hur kommer det att läkas ihop?

Fredag 10 juni,
Fixade med hans sår nyss och det ser mycket finare ut, speciellt själva såret. Dock är den fortfarande svullen som igår. Varje gång jag ska smörja spricker sårkanten upp och sårvätska blandat med naturvitt klägg (grynigt) kommer upp, så även denna gång. Detta verkar lätta på trycket i såret.

Carlisle är verkligen en kämpe, han tycker inte om det och springer in i sitt hus så fort han inser vad jag ska göra. Men trots det låter han sig snällt tas upp och fixas med, det enda han har gjort är att nypa mig med tänderna. Om jag varit i hans ställe skulle jag ha huggit för länge sedan. Det är något otroligt i hur mycket djur finner sig i.  

Måndag 27 juni,
Jag får väl ge en uppdatering om Carlisle också, och ja vad ska man säga - vi kämpar på. Han blir en smula bättre för var dag men det tar sin ringa tid. För en vecka sedan slutade vi med penicillinsalvan i två dygn efter att hållit på i två vecka ca, pga av att ajg tyckte det "klickade till" i benet när jag smörjde, vi ville ge det en chans att läka ihop om det är brutet.

Men detta visade sig vara ett dumt beslut, på onsdagen förra veckan hade benet svullnat upp och var fullt av var. Jag kan säga att så mycket var i ett enda litet kinesben trodde jag inte att det fick plats. Jag tog ut det värsta och så fick en en intensivkur med penicillin i fyra dagar men nu har vi återgått till smörjning en gång per dag.

Idagsläget (egentligen gårdagens) så ser benet bättre ut än någonsin men bara mycket lite var men än är det inte helt bra och lite svullnad är kvar.  

Det som "chockade" mig värst var varballongen som formats under hans häl. Det var som det inte hade någonstans att gå - och klämde sig dit det fanns plats. Men det blev efter tre dagar ett litet sår på hälen där det kunde läcka ut. Nu är detta det enda såt han har eftersom själva betten läkt ihop. Det som känns bra är att benet faktiskt har haft en väldigt fin färg under hela tiden.

Allt som allt så hoppas, och kanske till och med tror, jag att han klarar sig men än ännu är han inte i grönt ljus. Efter att allt har läkt ihop så får vi se HUR det har läkt ihop.

Fredag 1 juli,
Idag valde jag att avliva Carlisle, gjorde det för några timmar sedan.
Igår hade hans ben börjat lukta, och jag har hållit på med det i fyra veckor och det verkar aldrig bli helt bra. Frågan var hur mycket man ska utsätta honom för? Mamma tyckte att hans fot såg sne ut och han använde den inte. Jag bad veterinären kolla på honom så att hon höll med mig i mitt beslut, vilket hon gjorde efter en närmare titt. Hon tyckte också att foten var sne ovan på svullnad, lukt, sår och var.

Jag ville ha en professionell bekräftelse på att detta var det bästa, jag ville rädda honom om det fanns en rimlig chans till det. Så det känns som jag tog rätt beslut. Men det är inge roligt alls för fem ruttna öre. Avelsmässigt sätt var jag ju inte "klar med honom" och så var han en underbart snäll och fin hamster. Jag hann i alla fall få en kull efter honom (Lejonkullen) där jag har tre av ungarna hemma (och Birgitta G en).

När man avlar slår devisen "planera du, men det kommer att ändras" nästan aldrig fel.

----------------------------

Så min kära, fina, snygga, snälla, gosiga kinespojke är borta från denna värld. Det är väldigt synd. JAg får se hur jag gör med mina avelsplaner nu, men det löser sig.




Hälsningar
Pernilla