Skärgårdens Kineser

Staffan och Nova är ett par från Wellingtons uppfödning i England, de har bott tillsammans ända sedan de kom hit  och säkerligen tidigare också. Båda är väldigt mysiga hamstrar, min syster Molly favoriserar dem över de andra kineserna. Alltid ska hon hålla i Staffan. De har varit väldigt trögstartade med ungar, men så för några veckor sedan (16 mars) hittade jag en enda liten parvel i boet. Det var lättnad jag kände, jag hade börjat misstänka sterilitet.

Den lilla parveln blev som ensambarn stor och rund, han går numera under namnet Moses. Moses är agouti dominant spot. Så den 12 april var det dags igen - tre stycken bebisar. Dessa ser ut att vara agouti då det har mörknat så pass mycket. Kön vet jag ingenting om än. 


Men vad underbart det är att se mamman och pappan Tillsammans ta hand om ungarna. Ibland ligger de där båda två, andra gånger turas de om så att den andra får vila. Moses har fått ett eget rum men får ibland komma och hälsa på syskonen. När dessa ungar är större ska hela familjen flytta till ett större hem så alla har en egen plats.

Jag ska försöka hålla Staffan, Nova och deras barn i en så kallad familjegrupp. Så tanken är att de flesta av ungarna ska få stanna kvar hos föräldrarna. Hur blir det då min inaveln tänker du? Det undrade jag också, men efter lite efterforskningar har jag fått veta att att ungarnas sexualitet och brunst undertrycks av alfahanen och alfahonan, vilket i detta fall är Staffan och Nova. Ungefär som hos lejon och vargar. Vi tror att Staffan och Nova dröjde med sina ungar eftersom de kom från sådana familjeförhållanden och därmed inte hade mognat sexuellt. 
Detta är ett test, jag har inte gjort det förut. Dock vet jag att kineser utomlands (ex, england och hollad) hålls i stora familjegrupper. Så det går, frågan är hur det går för mig. Jag tycker att detta ska bli otroligt spännande. 

Hälsningar
Pernilla