Skärgårdens Kineser

Med mitt familjegruppsprojekt med rymdfamiljen, går det bra. Alla kommer väldigt bra överrens, och det börjar bli dags för dem att få flytta till en maxiduna. Jag har fem vuxna individer, tre juniorer och fyra ungar. Ingen av döttrarna verkar än så länge har blivit dräktiga - jättebra! Det har fötts fem kullar inom rymdfamiljen med Staffan och Nova som föräldrar. 

1. Moses
2. Påsk-kullen
3. Rymd-kullen
4. Uttryckskullen
5. Den nuvarande utan tema än så länge 


Bild från när rymd-kullen var små.

Staffans och Novas senaste kull, född 22 juli.

Skärgårdens Räv Bakom Örat Agouti hona – Stannar
Skärgårdens Ulv i Fårakläder, Agouti hane
Skärgårdens Fjärilar i Magen, Agouti hane
Skärgårdens Pang På Rödbetan , Agouti dominant spot hane – Tingad ulrika

Här är bilder på min Midsommarkull (honorna i kullen). Fem stycken agouti honor och en agouti hane. De föddes på midsommar 2011. Mamma är Eija och pappa är Attacus. 
Eftersom det är midsommarkullen har alla ett blomnamn som andranamn,

Ruth Humleblomster
Savannah Svärdslilja
Lovisa Vindblomma
Celia Ögontröst
Vida Lejongap

Och hanen heter; Idun Stormhatt

Det blir Idun och Ruth som stannar, resterande är faktiskt antingen tingade eller sålda.

 

Igår gick jag igenom Rymdfamiljens bur lite noggrannare - för att se om det kommit några nya ungar. Det var inga nya ungar tack och lov som kommit den senaste tiden, jag vill ju ha koll på dem. Men däremot upptäckte jag att Nova är högdräktig, hon borde få den här kullen inom de närmaste dagarna. Senaste kullen hon hade, rymd-kullen, föddes 20 maj. Så hon har haft ett uppehåll på 2 månader, vilket jag tycker är jättebra! Så får hon vila. Och eftersom jag fick hela förra kullen såld (förutom den jag behöll) så är det ingen panik här med antalet individer i gruppen.

Nova i aprilsolen


Hälsningar
Pernilla

För ett tag sedan försökte jag sätta ihop en ca 2månaders hane med en 6veckors hona, det gick finfint någon vecka/två sedan började jag märka små sår på Astonaut (honan). Jag hade satt in dem i hanens bur (fast städad), så jag bytte då till en helt "ny" bur som ingen av dem suttit i, men idag vid en nogrannare koll hade hennes sår förrvärrats så pass att jag inte ens ville prova plan B (sätta dem i en maxiduna). De bor nu var för sig, så får jag handpara när det stundar sig.

Detta kan man jämföra med att jag ur min första kull (lejonkullen) lät en syster och en bror gå tillsammans tills de fått två kullar. Dessa kom superbra överrens Hela tiden. 

Jag har ett annat projekt med familjesamlevning som än så länge går super. Det är en mamma och hennes två döttrar, Dark och Moon som de kallas är än så länge bara 5 veckor så det lär ju löpa friktionsfritt ett tag till.   

I höstas provade jag att ha två helbröder tillsammans, men när de kom upp i könsmogen ålder började de slåss varpå de fick bo separat.

Skärgårdens Tigerlilja - honan som bodde bra med sin bror och nu ska testbo med sina döttrar


Hälsningar
Pernilla

Jag har haft torv till mina djur i en månad. Först hade jag hampaströ (Stallströ) till främst guldarna men tyckte att lukten som uppstod när guldarna kissade på hampan var näst intill outhärdlig. För kineserna var detta inte ett problem. Så jag bytte till torv. Lukten förbättrades avsevärt, hamstrarna hade väldigt roligt med att gräva runt. 

Nu har jag dock insett ett ganska stort problem kring torven: eftersom den är lätt fuktig så möglar bajset och torrfodret väldigt snabbt. Och ja, det säger väl sig själv att det inte är bra. Just nu beror det säkerligen på värmen också, så torv är nog bra under vinterhalvåret.

Hampa: Bra, prisvärt, guldkiss+hampa=äcklig lukt i övirgt är jag riktigt nöjd. 
Torv: Prisvärt, Bra, hamstrarna har roligt, Dammigt och lätt fuktigt vilket skapar mögel under sommarhalvår. 
Kutterspån: Dammigt, inte lika drygt som de ovan men endå prisvärt, passar inte långhåriga djur, inte lika bra uppsågningsförmåga som de ovan.
Toalätt: Detta är jag väldigt nöjd med, dock när man har cirka 35 burar är det för Dyrt.

Så nu funderar jag på att köpa in alspån. Detta har jag aldrig testat - så jag återkommer!

Hälsningar
Pernilla     

Idag har jag äntligen tagit tag i provtagningen på diabetes på kineserna och de vintervita dvärgarna.
Våra två vintervita, Laban och Ros, klarade sig finfint (Skönt!). Det har även Eija, Tigerlilja, Mildred och Attacus.

MEN! Nu till det mindre roliga Lejonhjärta testade positivt. Stickan blev från gul (negativ) till ljusgrön, till mellangrön, till mörkgrön för att slutligen bli svart. Allt inom loppet av någon minut. Så han hade socker i urinen vilket betyder att han har diabetes.

Fine för det det går ju att hantera, men jag fick smått onda aningar när jag visste att jag gjort en helsyskonparning med honom och hans syster Tigerlilja. Med andan i halsen testade jag henne, och som TUR var testade hon negativt. Så nu finns det i alla fall hopp för deras två döttrar Moon och Dark, vilka jag håller på att testa nu.   

Så vi får hålla tummarna!

Hälsningar
Pernilla

*Jag har skrivit en massa på hamsterföreningen forum i min tråd "skärgårdens kineser", här kommer en sammanfattning med mina uppdateringar om Carlisle's fot. 

Torsdag 9 juni, 
Idag har svullnaden gått ner lite och är nu mer koncentrerad till själva bett-området. Ungefär vid fotknölarna hos oss människer. Färgen är också klart bättre.
Men vid själva bettet (som är mer som ett hål in i benet) så är det ordentligt runt och svullet. Ungefär i storlek av en ärta. Menjag fortsätter än så länge att sprya lösning och sätta salva.

Jag hoppas verkligen inte att det är brutet, kan han leva med det? Hur kommer det att läkas ihop?

Fredag 10 juni,
Fixade med hans sår nyss och det ser mycket finare ut, speciellt själva såret. Dock är den fortfarande svullen som igår. Varje gång jag ska smörja spricker sårkanten upp och sårvätska blandat med naturvitt klägg (grynigt) kommer upp, så även denna gång. Detta verkar lätta på trycket i såret.

Carlisle är verkligen en kämpe, han tycker inte om det och springer in i sitt hus så fort han inser vad jag ska göra. Men trots det låter han sig snällt tas upp och fixas med, det enda han har gjort är att nypa mig med tänderna. Om jag varit i hans ställe skulle jag ha huggit för länge sedan. Det är något otroligt i hur mycket djur finner sig i.  

Måndag 27 juni,
Jag får väl ge en uppdatering om Carlisle också, och ja vad ska man säga - vi kämpar på. Han blir en smula bättre för var dag men det tar sin ringa tid. För en vecka sedan slutade vi med penicillinsalvan i två dygn efter att hållit på i två vecka ca, pga av att ajg tyckte det "klickade till" i benet när jag smörjde, vi ville ge det en chans att läka ihop om det är brutet.

Men detta visade sig vara ett dumt beslut, på onsdagen förra veckan hade benet svullnat upp och var fullt av var. Jag kan säga att så mycket var i ett enda litet kinesben trodde jag inte att det fick plats. Jag tog ut det värsta och så fick en en intensivkur med penicillin i fyra dagar men nu har vi återgått till smörjning en gång per dag.

Idagsläget (egentligen gårdagens) så ser benet bättre ut än någonsin men bara mycket lite var men än är det inte helt bra och lite svullnad är kvar.  

Det som "chockade" mig värst var varballongen som formats under hans häl. Det var som det inte hade någonstans att gå - och klämde sig dit det fanns plats. Men det blev efter tre dagar ett litet sår på hälen där det kunde läcka ut. Nu är detta det enda såt han har eftersom själva betten läkt ihop. Det som känns bra är att benet faktiskt har haft en väldigt fin färg under hela tiden.

Allt som allt så hoppas, och kanske till och med tror, jag att han klarar sig men än ännu är han inte i grönt ljus. Efter att allt har läkt ihop så får vi se HUR det har läkt ihop.

Fredag 1 juli,
Idag valde jag att avliva Carlisle, gjorde det för några timmar sedan.
Igår hade hans ben börjat lukta, och jag har hållit på med det i fyra veckor och det verkar aldrig bli helt bra. Frågan var hur mycket man ska utsätta honom för? Mamma tyckte att hans fot såg sne ut och han använde den inte. Jag bad veterinären kolla på honom så att hon höll med mig i mitt beslut, vilket hon gjorde efter en närmare titt. Hon tyckte också att foten var sne ovan på svullnad, lukt, sår och var.

Jag ville ha en professionell bekräftelse på att detta var det bästa, jag ville rädda honom om det fanns en rimlig chans till det. Så det känns som jag tog rätt beslut. Men det är inge roligt alls för fem ruttna öre. Avelsmässigt sätt var jag ju inte "klar med honom" och så var han en underbart snäll och fin hamster. Jag hann i alla fall få en kull efter honom (Lejonkullen) där jag har tre av ungarna hemma (och Birgitta G en).

När man avlar slår devisen "planera du, men det kommer att ändras" nästan aldrig fel.

----------------------------

Så min kära, fina, snygga, snälla, gosiga kinespojke är borta från denna värld. Det är väldigt synd. JAg får se hur jag gör med mina avelsplaner nu, men det löser sig.




Hälsningar
Pernilla

Här är "nya" bilder på rymdkullen tagna för någon vecka sedan:



Hälsningar
Pernilla

Bilder på rymd-kullen när de är cirka 2-3 veckor.

Jag beslöt mig för rymd-tema då jag kallar Staffan och Nova & co för just rymdfamiljen. Ungarna heter som följande:

Astronaut - agouti hona, Stannar
Wolf Skywalker - agouti ds hane, Tingad
Cosmo - agouti ds hane, Tingad
Luna - agouti ds hona, Tingad
Castor - agouti ds hane, Tingad

Det roliga är att hela kullen är tingad, förutom den jag ska ha kvar förstås. Lilla Astronaut ska jag sätta samman med min nya agouti ds hane "Himla" som jag döpt honom till, om någon vecka. Jag tycker Himla och Astronaut låter väldigt fint ihop : D 



Hälsningar
Pernilla

I fredags skulle jag brunstkolla Esme SOM VANLIGT, jag har hållt på med detta i säkert en och en halv månad. Men nu var sista rycket, annars tänkte jag låta det vara. Carlisle och hon står på varsin sida om gallret. Esme beter sig som "möjligen brunstig" och jag beslutar mig för att släppa ihop dem.

Det här beslutet visar sig vara ödesstigert. De hamnar i en jädra fajt, fort som attan särar jag på dem men skadad är redan skedd. Esme har bitigt Carlisle. Hans fot svullar upp till trippla storleken.

Jag beslutar mig för att, efter att ha konsulerat mamma förstårs : ), lämna det tills dagen efter. Men inte skedde någon förbättring. Jag har sedan dess behandlat honom, först med alsollösning och pencillinsalva. Tack vare att vår hund Azza har infekterade eksem hade vi sakerna hemma. Så i morgon kväll/natt är det en vecka sedan det inträffade. Foten är fortfarande svullen men färgen färbättras för var dag som går, men än stödjer han inte alls på den så ont har han ju.

Vi får se hur det utvecklas de närmaste två dagarna, hoppningsvis så klarar Carlisle detta och blir bra. Men annars måste jag ta det andra alternativet i beaktande. Jag lever på hoppet just nu.

Så här såg det ut tolv timmar efter sammandrabbningen, det färgades ut mera senare eller snarare såret på benet har blivit mer uppenbart då han fått en sårskorpa på det och det blöder ibland.



Hälsningar
Pernilla

I söndags åkte jag och min syster Jessica på utställning i Kuma. Vi tog tåget dit med cirka 13 hamstrar, det var ingen dans på rosor men fram kom vi.

Eftersom jag var domare i guld standard senior fick jag inte ställa i den klassen, och just nu har jag inga guld juniorer här hemma, så det slutade med att jag bara ställde kineser. Men definitivt ingen skam i det.

Dessa ställdes för Lotta Ling:

Esme (opossums Atta)
Kusen (Opossums Attacus Atlas)
Lilliput's Carlisle
Absalon (Opossums Casablanca)

Alla fick cert, roligt nog! Det är jag glad över. Carlisle vann hela klassen, han ställdes även i dvärgpet och vann den med! Min fina, Snälla Carlisle. Han lyckades charma petdomaren, det är jag glad för. 

Vinnaren Carlisle
Sedan hade jag med mig ett gäng som ställdes på till salubordet; kluringkullen samt Leo. Ingen av dem flyttade den dagen men jag fick två personer intresserade som nu har tingat varsin unge ur Staffans och Novas 3:e kull! Detta är nästan det bästa, en liten bit längre fram har jag kommit med att få folk kära i kineser. 

En ny kinespojke flyttade hem till oss från Birgitta G, Nanhai agouti ds. Dock kommer han troligtvis få ett annat arbetsnamn. 

När vi åkte hem var vi än mer fullastade med 17-18 hamstrar, och det var en utmaning kan jag säga men ingen omöjlighet. Vi hjälpte till att transportera fler djur.

Det var en väldigt trevlig dag, med många fina och snälla hamstrar och människer. 

Hälsningar
Pernilla


 

Nu har matte kämpat inatt och suttit parningsvakt. Jag har försökt para Eija och Attacus. Jag började vid halv tio igår ikväll då de fick hälsa på varnandra genom gallret, där märker jag väldigt fort om honan har brunst eller helst vill äta upp hanen. Allt gick väl och de fick tillsammans sitta i en transportbox (en trea). Men de små trollen bara sov ovanpå, under och brevid varandra. Klockan hann blir två och matte skulle kunna somna ståendes.

Jag beslöt mig för att sätta samman dem i en bur och där har de gått hela natten. För att hålla koll på eventuella slagsmål har de stått på en hylla bakom min säng. Så vid varje pip har jag vaknat och tittat till dem. Det var ett par gånger. Gissa om matte är trött idag?

Vi får se hur allt utveckar sig idag, men just nu går de bra ihop. Så vi håller tummarna för en Eija/Attacus-kull här nu framöver. 

Finaste Eija, hon har de senaste månaderna mognat i kroppen och blivit väldigt fin. Hon heter Opossums Can Be A Winner i stamtavlan.  
 

"Kusen" Opossums Attacus Atlas


Hälsningar
Pernilla

Nu har jag äntligen fått tag i en kamera och fotat Kluring-kullen födda 3:e maj



De har också fått sina namn idag, bestämda av barngruppen jag jobbar med.

Pojkarna:
Stenis
Skuttis
Pyret

Flickorna:
Gullemyra
Rosengull
Mina