Skärgårdens Ingefära
Nu har ingefära och jag varit ute på promenad med min mamma, min lillasyster och våra två hundar. Ingefära låg mest på min arm och tittade på världen. Mattes myskille nummer 1! bilden är tagen den 23 april när han var nästan 3 månader.
Ingefära kommer från min i-kull. Hans mamma är min egenuppfödda Emma (efter Nalle och Holly) och hans pappa är Englatassens Pommac eller pommacos som jag säger ; ) Som ni kanske kan se så är han vitfärgad och rödögd - alltså albino. Personligen älskar jag albinos, kanske för att de hamstrar jag har haft i den färgen alltid har varit de mest gosigaste och härligaste=D Hans mamma har en väldigt bra långhårspäls men hans pappa, hans päls ska vi inte ens tala om! Om man bara kollar snabbt på honom kan man missta honom för en hona! Men som tur är så har Ingefära ärvt pälslängden efter sin mor.
Jag hade egentligen tänk sälja Ingefära då jag sparade rosthonan Ingemo ur kullen, men han har blivit kvar. Det är inte så många människor som är intresserade av att köpa albinofärgade hamstrar och i detta fall är det verkligen deras förlust. Om rätt köpare dyker upp kanske han får flytta, men än så länge får han bo här och jag får njuta av hans sällskap.
Jag brukar kalla honom för Plingefära, varför vet jag inte dock, det är bara en skön omskrivning av hans namn =D Jag vet inte rikitgt hur jag ska beskriva denna härliga hamster - han är världens mest lugnaste och gosigaste. Han tål väldigt mycket och jag kan nästan göra vad som helst med honom utan att han protesterar. Godeplutten har ett underbart temperament. Det som är synd är att jag inte kan använda honom i min avel eftersom han har svansknyck. Ett svårt fall av svansknyck har han också, lite nedanför när ryggraden övergår till svans så pekar helt plötsligt hela svansen tvärt åt vänster! Men Plingefära har som tur var inte ont av detta, utan det är mer ett skönhetsfel för honom.
Jag tror faktiskt att att jag har förlorat en liten bit av mitt hjärta till denna helsköna hamsterkille =D Hans temperament är det som jag vill få fram i mina ungar och något jag eftersträvar.
en roligt sak med Ingefära är att det tar låång tid för honom att vekla upp öronen - på utställningar brukar detta kallas för "trötta öron". Detta har han ärvt efter morfar Nalle! Men Nalle är ännu värre än Ingefära.
Här kommer några fler bilder på min goseälskling
här snarkar killen (som liten)
På denna bild är han snart tre månader, nu när han är fyra månader har han hunnit växa mycket och speciellt pälsen! Så jag får ta nya bilder på honom snart.
Kramar
Pernilla och alla hamstrar
Ingefära kommer från min i-kull. Hans mamma är min egenuppfödda Emma (efter Nalle och Holly) och hans pappa är Englatassens Pommac eller pommacos som jag säger ; ) Som ni kanske kan se så är han vitfärgad och rödögd - alltså albino. Personligen älskar jag albinos, kanske för att de hamstrar jag har haft i den färgen alltid har varit de mest gosigaste och härligaste=D Hans mamma har en väldigt bra långhårspäls men hans pappa, hans päls ska vi inte ens tala om! Om man bara kollar snabbt på honom kan man missta honom för en hona! Men som tur är så har Ingefära ärvt pälslängden efter sin mor.
Jag hade egentligen tänk sälja Ingefära då jag sparade rosthonan Ingemo ur kullen, men han har blivit kvar. Det är inte så många människor som är intresserade av att köpa albinofärgade hamstrar och i detta fall är det verkligen deras förlust. Om rätt köpare dyker upp kanske han får flytta, men än så länge får han bo här och jag får njuta av hans sällskap.
Jag brukar kalla honom för Plingefära, varför vet jag inte dock, det är bara en skön omskrivning av hans namn =D Jag vet inte rikitgt hur jag ska beskriva denna härliga hamster - han är världens mest lugnaste och gosigaste. Han tål väldigt mycket och jag kan nästan göra vad som helst med honom utan att han protesterar. Godeplutten har ett underbart temperament. Det som är synd är att jag inte kan använda honom i min avel eftersom han har svansknyck. Ett svårt fall av svansknyck har han också, lite nedanför när ryggraden övergår till svans så pekar helt plötsligt hela svansen tvärt åt vänster! Men Plingefära har som tur var inte ont av detta, utan det är mer ett skönhetsfel för honom.
Jag tror faktiskt att att jag har förlorat en liten bit av mitt hjärta till denna helsköna hamsterkille =D Hans temperament är det som jag vill få fram i mina ungar och något jag eftersträvar.
en roligt sak med Ingefära är att det tar låång tid för honom att vekla upp öronen - på utställningar brukar detta kallas för "trötta öron". Detta har han ärvt efter morfar Nalle! Men Nalle är ännu värre än Ingefära.
Här kommer några fler bilder på min goseälskling
här snarkar killen (som liten) På denna bild är han snart tre månader, nu när han är fyra månader har han hunnit växa mycket och speciellt pälsen! Så jag får ta nya bilder på honom snart.Kramar
Pernilla och alla hamstrar
Kommentarer
Trackback
